Ondskap kan drepe et menneske, men aldri beseire et helt

27 Jul

(på svenska: Ondskap kan döda en människa, men aldrig besegra en hjälte)

Det har varit några riktigt känslosamma dagar sedan fredag eftermiddag. Vi satt i bilen över Hardangervidda när vi hörde på radio att Regeringshuset i Oslo blivit bombat! Det var helt obegripligt! Och vi fattade verkligen inte att det hände eller hur j-ligt det var. Det tog lång tid innan vi ens tänkte på att folk undrade om vi hade det bra (vi bor ju nästan i Oslo, jag jobbar inte långt ifrån Regeringshuset) och vi tänkte först inte heller på att höra av oss och höra med folk om de hade det bra. Det var först när A:s far ringde och mina föräldrar samt bror visade oro som vi fattade, och det tog nog en timme ca.

Ja, och när så den chocken hade satt in, så hände något ÄNNU värre! Fy för den värsta mardröm det var när vi hörde om skjutningen på AUF-ungdommarna (AUF = Arbeiderpartiets Ungdoms Forbund) ute på Utøya. Och tårarna började att rinna på mig när jag hörde att dem började att simma bort från ön. Då fattade jag att det var på riktigt. FRUKTANSVÄRT säger jag bara.

A och jag hade precis haft några underbara semesterdagar i Rogaland och Hardanger och var på väg hem, men den lycka vi kände strax innan bombningen är helt som bortblåst. Både fredag kväll, lördag och söndag satt vi som förlamade framför tv:n. Mina föräldrar skulle komma på måndagen så vi hade egentligen behov för att förbereda lite, men lite skit i hörnorna kändes faktiskt inte specielt viktigt.

Usch ja, jag har gråtit mycket. Nästan inte sovit alls. Och ändå så är alla mina vänner, bekanta, familj i behåll (i alla fall så långt jag vet).

Men i detta tragiska så ser man några ljusglimt och det är det norska folket och alla som stöttar Norge runt om i världen. Det är helt fantastiskt att se!

Jag är imponert över Jens Stoltenberg, han har verkligen vågat att både vara väldigt saklig, tydlig och mest av allt har han varit människa. Det är otroligt fint att se hans äkta tårar, hans sprukna röst när han håller minnestal över dem dödade och de berörda. Tack Jens – jag är stolt över hur du har hanterar denna svåra situationen.

Jag är imponert över hur de överlevande på Utøya har klarat att berätta om den värsta timmen-1,5 timme i sitt liv.

Jag är imponert över alla som hjälpte till att hämta upp ungdommarna, tog hand om dem i land, och som har bidragit med att lyssna och gi värme till de överlevande och deras närmaste. Ni är hjältar!

Jag är imponert över alla de 250.000 som mötte upp i Oslo, Rådhuset, på måndag kväll. Det var mäktigt att se. Och alla norrmän runt om i detta avlånga land som sörger och visar sin sympati och värme. Alle känner sig berörda av detta. Det värmer också ett svenskt hjärta som bor i Norge.

Det finns så mycket mer att säga, men jag känner inte att jag har ord att beskriva.. Kanske det är för tidigt att riktigt fatta allt.

Det har varit äckliga timmar och dagar. Och ännu så hänger det hot i luften om att något mer ska hända. Varje dag är där minst en episod där polisen måste rycka ut och stänga av stora delar av Oslo pga bombhot. Detta kunde jag aldrig i min vildaste fantasi tro skulle hända i ett land som Norge.

Jag låter några artiklar och blogginlägg tala sitt språk – men det finns så mycket mer:
Ondskap kan drepe et menneske, men aldri beseire et helt

Jeg er sint! (på svenska: Jag är arg!)

Vi håller ihop

250.000 i Oslo centrum

Mamma, si til politiet at de må skynde seg. Folk dør her!

Helvete på Utøya

En liten del av alla de blommor som blitt lagt ned vid Oslo Domkirke (bild: privat)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: